Att vara en del av världen

Att rädda världen är allas vår viktigaste uppgift. Den intensitet med vilken jag har känt för detta går inte att beskriva. Alla tecken eller antydningar att prioritera något annat har jag avfärdat. Borrat ner huvudet och fortsatt gå mot vinden. Men så en dag händer det - en ny insikt. Jag är också en del av världen. Och ibland behöver även jag räddas. Så kära läsare, det är vad jag ska göra nu. Tack för att ni har läst, kommenterat, skickat e-post, snigelpost och funderat och reagerat. Nu blir det tyst här ett tag framöver. Kanske kommer jag tillbaka senare i vår, det beror alldeles på.

Sköt om er därute
Fred

"Before you, [...], my life was like a moonless night. Very dark, but there were
stars - points of light and reason... And then you shot across my sky like a
meteor. suddenly everything was om fire; there was brilliancy, there was beauty.
When you were gone, when the meteor had fallen over the horizon, everything went
black. Nothing had changed, but my eyes were blided by the light. I couldn't see
the stars anymore. And there was no more reason for anything."
(Stehanie Meyer 2006)