Klockan 13.30 på lördag föreläser Ann-Sofie Kalat på MANSDAGEN som MP-Uppsalas jämlikhetsgrupp anordnar. Anne-Sofie Kalat är doktorand i utbildningssociologi med inriktning mot genusforskning och ett av hennes intresseområden är forskning om män och maskuliniteter. Hon har tidigare arbetat på Skolverket såväl som inom förskolan och föreningslivet. Om hennes forskning hittar jag detta på Sociologens hemsidan:Efter en jobbig dag med för mycket att göra. Hjärtat i halsgropen av stress och en rad energikrävande möten behövs det schlager när det är som "bäst". Shake it!
"Varje människa är produkten av en far och en mor. vi kan vägra erkänna dem, att älska dem, vi kan misstro dem. Men där är de med sitt ansikte, sina attityder, sitt uppträdande, sina egenheter, sina illusioner och sitt hopp, händernas och tårnas form, ögonens och hårets färg, sitt sätt att tala, sina tankar, kanske också med sin livslängd - allt detta har fört oss vidare."
"Aussi vrai que de loin je lui parle, J'apprends tout seul a faire mes
Avslutningsvis vill jag för att undvika för mycket psykologiserande bara säga att mina föräldrar är mycket fina människor som ska ha världens cred för att jag är en hyfsat god människa och Clara är väldigt bra på att göra sitt bästa. Det är alltså inte flickorna som har bloggat som är med i texterna.
Vissa av oss feminister vill inte bara fokusera på kvinnorna och deras roll i patriarkatet. Varför är män mer våldsamma? Varför anses män inte kunna gråta och prata känslor? Varför är inte män hemma med sina barn i lika stor utsträckning som kvinnorna? Vad är en man för någonting? Ja vad menar Bill Whiters när han sjunger att han bara är en man? Vad? varför? Hur?
Mitt i oron för Gaza, världen och framtiden har en polare lurat mig att börja titta på en vampyrserie från HBO. Och nu är jag helt fast - hypnotiserad är vad jag är. Anna Paquin är helt underbar som telepatiska Sookie och Stephen Moyer som hennes 173-åriga kärlek är så het att jag inte vet var jag ska ta vägen. Undrar hur många fler nätter jag kommer förstöra med det här?
Tsotsi är en sydafrikansk film från 2005 som bygger på en roman av Athol Fugard. REgissören är Gavin Hood och filmen tar oss med till Johannesburgs kåkstäder där 19-åriga Tsotsi inte finner någon mening med livet förutom just överlevnad. Tsotsi blev föräldralös i unga år och försörjer sig gen om rån och annan kriminalitet. Men vid en bilstöld går inte saker och ting som planerat. Med i bilen finns ett litet barn och snart tvingas Tsotsi ta itu med sitt förflutna. Han tvingas ta hjälp av en kvinna som ger honom ett hopp om framtiden han inte tidigare har haft.
De tolv apornas armé är en jättebra film och den film som för evigt gav Brad Pitt ett rykte som A-skådis. Trots att den nu har över 10 år på nacken så är den klart sevärd. Året är 2035 och 99% av jordens befolning har utrotats av ett virus. Några vetenskapsmän letar efter ett vaccin och skickar Bruce Willis tillbaka i tiden för att samla information. Väl tillbaka 1990 och senare 1996 blir Brucan tokigförklarad så det är inte helt lätt att leta reda på de tolv apornas armé (ledda av Brad Pitts rollfigur). Madeleine Stowe gör en jättebra roll som psykiatriker som tycker sig känna igen sin patient men kan inte placera honom. Bra film och Pitt är fullständigt lysande. 
Världen känns rätt hopplös i desas dagar med svensk media som bara tjafsar vidare om vem som kommer vinna valet 2010 (vem bryr sig???? Jag vill veta vad politikerna vill göra!, och världen tycks full av hat och bomber fastän vi borde stå enade inför klimatutmaningen. Det är lätt att känna meningslöshet.
Den här versionen av en av de vackraste låtar som skrivits fick jag upp ögonen för på Birger Schlaugs blogg. Lite onödigt att lägga upp den här också kanske men när något är så bra att det får mig att gråta så måste jag ju dela med mig. God fortsättning kära läsare. Gott hopp om ett fredens 2009.
